every day is just ordinary - Det är konstigt det här med ödet

Det är konstigt det här med ödet

Jag har ägnat en liten stund att faktiskt kika genom lite gamla blogginlägg och jag valde helt random 2008 och November. Fina tider. Kvällar som spenderades hemma hos Skoogh, massa träning, motgångar, funderingar, domarkarriären fick sig en funderare. Jag ska tala om för er. Det här var en period då jag skadat mitt knä och envis som jag är så tränade jag väldigt mycket och bodde inprincip på gymmet med olika personer. Chillade med mina lagkamrater och hade det allmänt chill. Det var även en tid som var jobbig, skulle skadan tvinga hem mig mot nya ävnetyr? Nej, det var jag alldelse för envis för. Så kom tidpnkten då jag gick på is och skulle spela match med F20, trodde jag. En del andra i från A-laget var med i F20 matchen, men inte jag. Jag som borde varit med där. Jag fick istället lira match med F16 (dagens DamJunior lag som jag tränar). Kanske kan låtas lite bittert, men det kanske jag var då. Besvikelsen över att inte ens få lira med F20 när dem andra A-lagspelarna som fick speltid där skulle gå ner och spela. Men direkt när jag kom till samlingen så ändrade jag mig. Gick in för det stenhårt och vi lira boll utanför Stångebro. Jag kan säga att efter matchen var jag i eufori, hur glad som helst. Vilket gäng. Ja ni kan ju läsa om det i min blogg någonstans i November '08. Uppvärmning ala Funk i bortamatchen mot Grästorp.

Jag kan nu sitta här 3 år senare och säga att det forna F16 laget som nu är DamJunior fortfarande är ett gäng man vill ha att göra med. Fostrat dem bra. Jag har varit ass/headcoach nästan efter den matchen, tror jag. Inte så stor koll på när jag faktiskt klev in i laget på ett eller annat sätt. Men att jag redan då skulle ha rätt, det är ju bara jag ;) på något konstigt sätt.

Jag har nu lämnat mina spelande år i LHC och klivit in en domarroll som jag fick känna på i samma veva. Det var en F20 match och min chef var då TM för F20 och det saknades en domare, och jag sa då att jag kunde hoppa in, och jag fick lite vittringar om min framtida karrirär efter spelandet. Nu är jag där. Jag är mitt i min domarkarriär och lever ett väldigt bra liv tillsammans med min älskling som jag träffade just inom domarengagemang. Det är konstigt hur saker och ting påverkar oss. Någonting som hände för så länge sen har en mening i mitt liv idag. Det är kanske dumat att byta namn på bloggen. Det finns så mycket kopplat till bloggen och vad som hänt i mitt livm kanske framförallt hur min resa efter stundeten varit, alltså mitt Linköpingsäventyr.

Fortsätt mot dina mål !